Den lite på 200 km långa resan från Stellenbosch till Gonnemans börjar bra: Sonny börjar hosta och frusta, vi kör 170 km/h för att köra ikapp Zac, den galningen, som gillar att skryta på vägarna. Rätt som det var överhettades motorn, bilen sackade ihop. Zac fick köra efter vatten och så körde vi under hundra resten av resan. Sonny fick kylarpåfyllning på en gubbes bakgård. Gratis. Vi gav honom en sexa öl för besväret. Welcome to South Africa.
Solnedgång på stranden. Vi dansade och hoppade med riktig Cuba Libre enligt mexikanskt recept (en del mineralvatten, en del cokis, en del rom + massor citron). Så vackert!
6 kommentarer:
Åh, härligt att läsa om hur du lever livet!
Själv har jag pluggat ganska flitigt i dag och ska snart ut i regnet (jepp, nu har det börjat) för att spela badminton med tyskar och pakistanier. Uuh :)
jealousy baby doesnt it hurt... jag vill också! måste vänta ännu den här månaden för att få höra hur det går:)
fina bilder, pusspusspuss!
Det du berättar om får mig att undra om jag borde ta mig längre än till Sverige under mitt utbytesår... Tänk om... För vilka är odsen att man ska uppleva äventyr i ex.Stockholm?
Vad kul med lite roadtrippande! Jag har äntligen försökt reda ut vad fasiken det egentligen är meningen att jag ska göra i år, resultatet blev: plugga en helsikes massa filosofi. Gör så gott jag kan för att undvika att lyssna på mina grannar tydligen har ett särdeles aktivt sexliv.
kristin: iaf i Göteborg hittar man äventyr! fast såklart inte riiiktigt lika coola som surfing och pingviner förstås :)
Nina: ojdå, vad trevligt för grannarna då... vad trevligt att du bor i ett gammalt trähus med tunna väggar...
Jenny: sorry att jag svarar på kommentarer på din blogg :D
Härligt med roadtrip, o så perus att motorn strejkar å man får skrattgråta tisammans. Får lust att teleporta mig dit o vara med. Men vänta bara, snart kommer ja me egna liknande historier. Har hittills inte gjort nåt mer än liite tappat bort mig i regnet i Madrid.
Skicka en kommentar