Hinner kanske plottra ner några tecken innan Saila kommer, hon och jag och min roommate Luz ska se på lite dålig film och dricka innan grabbarna kommer, vi går inte ut ikväll eftersom vi drar till Kapstaden i morgon klockan halv nio. Har massor av jobb att göra, borde läsa Ruth Firsts 117 Days tills nästa vecka plus förbereda presentation om självbiografi-teori, narrativ och identitet. Dessutom tre uppslagsposter i den "homosaurus" vi skapar inom Queer Studies-kursen och så borde jag se om Brokeback Mountain för samma kurs och City of God inför Writing Violence-kursen. Pust och frust. Blir slut i skåpet av alla krav, här är det minsann ingen mjuklandning utan rakt på bara, direkt! Men det var väl det här jag längtade efter: massor av utmaningar och snabba knyck.

I går, på första seminarietillfället för Writing Violence, parade föreläsaren ihop mig och Britney, alla i klassen skulle fylla i ett formulär med personliga frågor, vi skulle intervjua varann. Det var hemskt! Frågorna löd på ett ungefär: "My most valuable asset is....", eller "People like me because I'm..." eller "What I want to know about life is...." - som gjort för personlig kris. Britney svarade säkert på nästan alla - "...my voice", "...honest", medan jag famlade i mörkret. Jag vill så gärna lära känna henne, hon är så jäkla fiffig, men jag låter som en klant alltid när jag öppnar munnen i hennes närvaro. Doh! Dessutom trillade jag omkull i dag på gatan, när jag var på väg till botaniska trädgården för att läsa, och två superlånga afrikaanskillar måste hjälpa mig upp: "Are you all right, miss?" "Yeah, this happens to me alllll the time...!!" Säkert. Och jag har hål på byxorna och ett hål i knäet.

Nu ska jag dricka vin och kolla på film. Pusspuss.